Ikke logget ind                  

   


DFÆLs TRÆBÅDS-SANGE

 

   
Her kommer efterhånden en samling af sange som vi kan synge når vi er sammen 

                                                           - scroll ned for at finde den sang du søger


 

   
Indholdsfortegnelse: 

1. Træbådens pris (Kjøbenhavnernes Træsejlersang) - af Henrik Effersøe, melodi: "Nyboders Pris"

2. Jeg sejler min båd - af Svend D. Hansen, melodi: egen komposition

3. DFÆL-Sang - af Lisbeth Kofoed, melodi: "Herlige sommernætter"

4. En gammel sejlersang fra Kastrup - af en ubekendt Finn, melodi: "Kys mig godnat"

5. Folkbåtsvisa - af Evert Taube,  melodi: "Hjalmar og Hulda"

 


 
1. Træbådens pris (Kjøbenhavnernes Træbådssang)
 
       tekst af Henrik Effersøe, melodi: Nyboders Pris

 

 

1. Lad os synge nu en sejlervise

kun en jævn og simpel lille sang,

vores træbådsflåde vil vi prise,

den vi sejled’ med så mangen gang.

Hvert et sejl, hvert skøde rummer minder

om de gange vi på havet fór.

Det er skønt når sommersolen skinner

på vor båd og livet her ombord.

 

2. Med komforten tog man ej det nøje,

da de bygdes i en svunden tid.

Sære køjepladser må vi døje,

og en kok har brug for al sin vid.

Men vi elsker dog de gamle skøjter

hvor med knofedt alle fald er sat,

når et pust i bomuldssejlet fløjter,

mens vi pløjer gennem Kattegat.

 

3. Når på langtur med de stolte skuder

træbådsgasten drog fra sted til sted,

mødte han så mangen én derude,

der som ung engang har været med.

Ja, når klyveren er sat og halet,

og når fokken står dér tot og strakt,

giver træbådsskipperen signalet:

Træbådsflåden klar i al sin pragt!

 

4. Lad den glatte plastic ej fortrænge

vores træbådsflåde – fy for fa’n

alle som med hjertet ved dem hænge

stemmer i en brølende orkan:

Væk med hver en modelunes stjerne

træbådssejler gør dig sagen klar:

Du skal altid stå på vagt og værne

om den smukke flåde som vi har.

 

 

2. Jeg sejler min båd

       tekst og musik af Svend D. Hansen

 

 

1. Jeg sejler min båd

Den er ædel af træ

Den bedste jeg endnu har fået

Den er så smuk som en kvinde

Jeg sejler den ud

i naturens vinde

 

2. Jeg kender min båd

med skøderne klar

jeg opfatter alt - blir så kåd

Jeg hører på bølgernes brusen

ser fuglenes flugt

i glædesrusen

 

3. Jeg elsker min båd

som eet vi er to

et skiv - ja det er mit råd

den var jeg slet ikke foruden

Den hæger jeg om,

det er bare skuden

 

4. Jeg sejler min båd

ser land ret til ost

kursen er ret - milen nået

Med sikker ro er jeg inde

Så herligt et vejr

i medbørsvinde



   
 
3. DFÆL-Sang
 
 

       tekst af Lisbeth Kofoed, melodi: Herlige sommernætter...

 

 omkvæd:

Ser vi en vimpel med måge på blåt?

så hen at se på DeFÆLe

Eg og mahogny, der skinner flot,

vi taber pust og mæle...

Vi vil bevare en dansk kultur

af ældre både med ynde.

Vikingen viste os : træ - det du'r

så nu er det tid at begynde.

 

Rundt om i Danmark i vinter som vår

DeFæle-folk restaurerer

Bygger på skibe i flere år

med gejst - og med gode ideer.

Helst skal som "originalt" hun stå,

det er for DeFæle sagen

Hendes historie findes må:

så blinker "loggen på dagen.

omkvæd...

 


Hvert år til træf der kaldes

nænsomt og flot de males

Skibenes lak får en ekstra tand

før de skal frem gennem vind og vand.

Hvem mon rekorden sætter?

Hvem får mon "log" og plaketter?

Dage med sang og musik kan vi li'

- og med nostalgi

På opfordring af William Jensen
ved træffet i Nykøbing Mors 1993
Af Lisbeth Kofoed. Danabåden "Viffert" 25 D 2


   

 

4. En gammel sejlersang fra Kastrup

 
 

 

Skrevet af en nu ubekendt ”Finn”, og let moderniseret

melodi: Kys mig god nat

 

 

   
1. Når sneen er smeltet, og foråret kommer, 

så vågner en træsejler op og til liv.

og alle hans tanker de kredser om sommer

hver lørdag og søndag han ordner sit skiv.

Sliben og skraben, vasken og grunden,

mønje i bunden, her og så der,

sjask! – mønjebøtten

ned i kahytten.

Så sku da sytten

Kys mig godnat



2. Når bunden er klargjort og alting er slebet,

og skivet kun mangler den sidste gang lak,

han venter på godt vejr, for det har jo knebet,

så! – nu skinner solen bag skyernes stak.

Møgfin i kanten – så på med vanten,

pluds’lig en byge vælter sig frem,

sjask – een på frakken!

regnvand i lakken!

pisvåd i nakken -

kys mig godnat

 

3. Når ugen er omme, og lørdag oprinder,

så ta’r man på weekend med skivet så flot.

De sejler i letvind, mens solen den skinner.

Han tænker: hvor alting i grunden er godt!

Så kommer blæsten – storm fra nordvesten 

skuden den krænger, dækket i vand!

Bommen i panden –

svovlen og banden.

Der’r hul i spanden!

Kys mig godnat

 

4. Der sker ting og sager, mens ”arken” sig nøjer, 

mærkværdige lyde og klirren og knald

af kopper der danser ”go-go” med en bajer,

et ramlende – rutschende – larmende bal.

Sukker på dørken som sand i en ørken –

gryder med sovs i skippers kasket.

Tju, så du røgen?

Snapsen med støjen

knaldes i køjen!

Kys mig godnat


5. Hun vrider og vender og dykker som ænder

til kulingens hylen og søernes drøn.

Ved pinden han hænger med klaprende tænder,

kuløren i sylten er blevet lidt grøn.

Lillemor klynker – tror du, vi synker?

Sådan en træbåd er noget pjat!

Letter med tøven

pariser(bagen)

Hvad siger løven?

Kys mig godnat


6. Et råd til enhver der går rundt og sig keder

og synes, de ikke får rørt deres krop.

Mit råd er bestemt ikke noget der feder!

Den blir som en mynde, der før var en prop.

Hvis du har penge, går der ej længe,

før du er flad som et blad på et siv.

Ønsker du kvaler

store som hvaler?

Jeg anbefaler:

Køb et træskiv…

 

  

 

 

  5. Folkbåtsvisa

 
tekst af Evert Taube, melodi: Hjalmar og Hulda.
Visen er skrevet som en tale på vers, fremsagt på den første stiftende forsamling i Svenska Folkbåtsförbundet, bragt i det svenske sejlerblad "Till Rors" 1943.
Det er vist kun de sidste 4 vers der kan synges efter melodien - altså efter den sidste skål...
 

 

 

Vem kom med den strålande svenska idén
att skapa en Folkbåt? Det gjorde Salén.
Og säg, vem förenade Nordens nationer
i tävlan att främställa bra konstruktioner
och slutligen sammanslå alla till en,
en folkbåtssyntés? jo, det gjorde Salén
och därför till folkbåtsförbundets kapten
vi utnämnar nu vår kamrat Sven Salén.

Hans tanke var riktig och båten är bra,
för folkbåtsförbundets kapten vår hurra.
De Nordiska seglande folken är fem
och folkbåtsförbundets hurran liksom dem
med kläm – fem!
(Der råbes hurra 5 gange)

Folklika friskusar, fruar og frökner
följen min sångmö, som styrar min kos!
Gärna jag rider kameler i öknar,
hellre dock böljan som folkbåtsmatros,
gärna jag dväljs i salonernas fröjder,
solar mig gärna i båtsocietén
men i min Folkbåt jag sitter fornöjder,
där har jag svängrum för armar og ben.

Båten är mullig og rymlig och trind,
men ändå livlig och känslig för vind.
Tål mycket sjö. När hon kränger till sargen
bitar hon från sig, kantänka, som vargen.
Frukost och middag, och även supé
dukar man lätt, fast hon ligger på sne.
Detta är Svenskt, ja, det skulle jag tro!
Hur fan det bläser vi tar det med ro.

Men det betyder dock inte, kamrater,
att vi är tröga som folkbåtssoldater!

Nej, mina vänner, vi slåss, vi är djärva
med våra hustrur skall Sverige få ärva
många små folkbåtsbarn, djärva som vi
ty i en Folkbåt kan folkökning bli!
Sådan är båten: ett seglande hem,
ej blott för älskande par, nej, för fem,
sex, sju, ja åtta till nio små ungar,
som tidligt lärt sig att tillvaron gungar.

 

 

 

 

Gungande, krängande, kryssande ser man
lugnt mot sin framtid i folkbåtens ruff
och uti Folkbåtsförbundet, där ger man
aldrig en chans åt protester och gruff.
Nej, mina vänner, på kryss, läns og slör
håller vi styvt på vårt goda humör!
Stormfågel är du, vår båt, som vi hylla,
skapt att betvinga Charybdis och Scylla!

Folkbåten tål, liksom folket en dust
när det är farligt. Och ej blott till lust
byggdes vår båt – nej, när nöjet är slut
klar’ du livet med nedrevat klut i denna båt.
Ge den båten SALUT!
(Der skåles)

På furubyggat folkbåt jag kväder min sång
vi blånande böljarnas brus,
när våning och stuga mig tyckas för trång
jag flyr til mitt gungande hus.
Blott sju sextiofyra är längden på skutan,
det räcker åt mig, jag kan vara förutan
en hel del på längden, det kan ni forstå
när bredden på mitten är två tjugotvå.

Där kan jag servera en middag för sex,
i ruffen ryms fyra också.
Jag slippar att ralta omkring på mitt däck,
på durkar og trall kan jag gå.
I folkbåten sover jag härligt om natten,
mot klinkbyggda borden hörs kluckande vatten,
och sömn utan kluck kan til sjöss jag ej få,
og kluck utan klink kann omöjligt uppstå.

Min folkbåt er rymlig, min folkbåt er trind,
men framtill så vass som en kil.
Den ligger på kryssen blott tre streck från vind,
den länser med sju åtta mil.
Med ett tusen kilo i kölen den gungar
just lagom på vågen, og bogsvallet slungar
min folkbåt så långt bort i söder og norr,
att jag uti sittbrunnen jämt seglar torr.

På furubyggad folkbåt jag kväder min sång
och smekar dess blänkande bord,
jag drömmer om fred som skall komma en gång
med frihet för folken i nord.
Jag seglar då kanske ej långt ner i söder
men styr min folkbåt till nordiska bröder
och sjunger en sång på det frigivna hav
om båten som furan och järnet oss gav.